Innan vi - C & C - träffades hade vi haft varsin hund.

Carina hade en blandras labrador/golden som var en riktigt skojig hund ända tills det handlade om att stanna själv kvar hemma. Efter skilsmässan (och alltså förlusten av hundgården som hörde till huset, där han faktiskt kunde vara ensam) gick det inte att behålla Basse längre. Han fick flytta hem till sin 'uppfödare' och tillbringade resten av sitt liv på en hästgård ihop med sin mamma.

Christer hade en collie, som vid den skilsmässan fick omplaceras. Han bodde kvar i Falkenberg hos en snäll familj som tog hand om honom. Rasmus hette han.

Våran första gemensamma hund blev springern Myra (Storehall's Chablis) född 2001. Hon var allmänt stressig och otroligt kaxig, spårfantom  och viltspårchampion, men Christer lyckades ta ett LPI med henne långt om länge. Trots tjuvstarter och skrik ... Myra tyckte tyvärr inte om barn, och markerade gång på gång mot våra barnbarn. Den sista gången hon gjorde det här hemma, när Melker satt i soffan, fick hon inte en chans till att göra om det misstaget. Hon flyttade hem till Johan i Galtabäck, där hon fick slippa barn och andra hundar. Bara springa bredvid på stranden när Johan red :-)

Nästa försök att få en tävlingshund åt Christer blev Tiboz Ricky (2004), en terv som hade malleföräldrar. Han flyttade hit fem månader gammal, och lämnade till slut huset för gott 15 månader gammal. Under de tio månader vi hade honom bet han alla som kom in på tomten, i huset och även de som rörde sig i kvarteret hemma. Dagen innan hans sista synd - han bet grannen i halsen fast hon stod utanför staketet och han innanför - hade han gjort ett kanon-MH! Superhunden på alla andra platser än det egna kvarteret. Underbar att träna med!

Chefka's About Beauty (född 2006) - Sota - kom därefter hem för att Christer skulle få en egen hund igen. Hon var en väldigt vacker, snäll och rar hovawart. Underbar med människor, barn och hundar och till en början jätterolig att träna med. Men hon var inte gammal när vi upptäckte att hon var väldigt sjuk. Hon hade Myastenia Gravis, och var periodvis riktigt dålig. Trots detta lyckades hon få GK på sin första och enda apell rapport! Efter tre år hade hon utvecklat en följdsjukdom (Addissons) som krävde livslång cortisonbehandling, och som kom av tidigare lång cortisonbehandling. Den dagen hon inte orkade lyfta huvudet när vi steg upp på morgonen var det slut.

Kaymix Easy (född 2007) kom hem som Carinas nya tävlingshund, när nu Pixi inte visat sig ha samma intressen som sin matte. Hon var en fantastisk liten schäferunge som ställde upp på allt! Och var dessutom så snäll, mild, god och alldeles underbar mot alla. Hennes smeknamn var faktiskt 'Lilla Prinsessan Underbar' och hon levde upp till det varje dag. När hon var sex månader gammal fick hon en obegriplig hälta bak, som senare visade sig vara en obefintlig höftled på ena sidan - alltså E - och en mycket dålig - D - på andra andra. Åtta månader gammal kunde hon inte gå längre, så då gav vi upp tankarna om att operera in en höftprotes och hon fick somna.

Barvatorp's Nova som är kullsyster till Nixa, bodde hos oss i 11 månader. Förhoppningen var att hon och Christer skulle få ett aktivt och roligt liv. Och den förhoppningen infriades på alla sätt och vis. Hon hade haft det lite tufft innan hon kom till oss, men blev gradvis en stark och vacker schäfertik igen :-) Härlig ihop med människor och hon lärde sig att lita mer och mer på andra hundar. Alla utom en ... Hon och Nixa slogs på liv och död tills det en dag inte gick längre. Vi hade då byggt om huset invändigt (med grindar och dörrar) och byggt ut hundgården med två separata delar. I juli 2010 fick hon flytta hem till sin uppfödare igen. Det var mycket sorgligt, men mitt beslut var att till varje pris behålla Nixa.

Tramstrollet, kära lilla Pixi (Storehall's Echeverria), världens duktigaste och snällaste valpuppfostrare, vårat charmtroll ... blev bara 7 år gammal. I slutet av sommaren 2010 upptäckte jag juvertumörer på henne. Det är ju inte så ovanligt och prognosen om vi opererade bort båda tutteraderna var god. Så tid beställdes för op och alla prover togs. På operationsdagen, den 7 oktober, började veterinären med att röntga lungorna. Dom såg fina ut, men hennes hjärta såg inte alls bra ut. Det var kraftigt förstorat och orkade inte dra ihop sig som det skulle. Det blev alltså ingen operation, och vetten trodde att hon kanske kunde leva ett till två år till med sjukdomen. Men det blev bara en månad :-( Den 8 november kl. 09.45 fick hon somna in. Hennes lilla kropp orkade inte längre.